Han gjorde slut med dig, eller hur? Efter att han berättat att han älskade dig & kallat dig namn som "baby" och "älskling". Sa han att du var vacker? Jag slår vad om att han alltid skulle nämna hur han låg i sängen, att han önskade du var där, sen fick han ur dig det första "jag älskar dig", eller hur? Ja, förneka inte det. Han skulle prata med dig det sista han gjorde på kvällen och det första han gjorde på morgonen, han nämnde ständigt att han förlorade sömn för att han tänkte på dig varje kväll men vi båda vet att han sov som en sten. Alla dina vänner hatar honom nu inte sant? Tänk hur lyckliga de var för din skull? Vissa till och med varnade dig, kom bara ihåg, det är okej att gråta. Och kallar honom ord som "skitstövel" är helt förväntat eftersom att, tro mig, du kommer att sluta tala om honom lika ofta, om inte mer än tidigare. Du kommer att jämföra alla killar med honom, eftersom bortsett från den skit han satte dig i, var han perfekt för dig. Han var allt du någonsin velat eller kanske du bara fått för dig det, kanske den sekunden han började visa intresse för dig,  skapade du denna perfekta killen i huvudet och han bara råkade vara honom. Lyssna, du kommer att hitta den perfekta killen för dig precis som alla säger att du kommer och det kommer att gå fortare än vad du trot. Du kanske inte tror mig, men du bör tro mig, eftersom kärlek alltid finner sin väg tillbaka till människor? Det viktigaste är dock att inte låta honom veta att han sårade dig. Låt honom inte veta att han kunde ta dig tillbaka i ett pulsslag för då kommer han att ha dig som ett alternativ. Ge inte honom tillfredsställelse. Få honom att tro att du är helt nöjd när han bestämmer sig för att prata med dig som om inget någonsin hänt. Prata med honom kanske men få honom att tro att han betydde så lite som du uppenbarligen betydde för honom.

vad händer nu då? efter ett 4månadersförhållande, dessutom med någon man älskade mer än allt annat? ska man gå vidare, eller ska man misstro folk när dom säger att dom inte kommer att svika en?

ser oss framför mig hela tiden. nu är jag tvungen att kasta allt som påminner om dig. plattången jag fick av dig i julklapp då? vet inte hur jag ska göra för nu är jag förvirrad. som aldrig förut.

 

jag har gråtit ögonen ur mig för dig ett flertal gånger men den här gången var nog den värsta av dem alla.

 

har suttit och försökt koncentrera mig på att plugga hinduism, prov på torsdag.

vet inte riktigt vad det är som hindrar mig, men tänker hela tiden på så mycket annat!

 

iallafall, försov mig imorse (bra start på dagen), åkte med pappa till skolan vid 9 och hann precis till andra lektionen. kunde inte koncentrera mig överhuvudtaget, så tog bussen hem runt halv 1 och här har jag suttit nu i snart 2 timmar, med 2 böcker, 3 häften och ett tomt huvud.

 

imorgon är det skola som gäller, efter det vet jag inte vad jag ska göra riktigt, men jag hittar nog på någonting.