Kan börja med att jag inte är bra på att beskriva mig själv, men det här beskrivet ur mitt perspektiv.

Men jag tycker att jag är en ganska komplicerad person. Jag har diagnosen ADHD och jag har till 90% chans borderline också. Jag är född 1998, ska alltså fylla 15, umgås dock oftast med äldre personer för att jag anser att dom är lättare att umgås med för dom är mognare än vissa andra i min ålder. Jag har hoppat upp en klass och går i 9an, ska alltså egentligen gå i 8an. Jag bor i Edsbro hos min pappa, har tidigare bott i Älta, Tyresö, Älmsta och Solna. Har gått i 5 olika skolor under grundskolan. Jag är intresserad av att hålla på med hår och smink och jag har sökt in på frisörlinjen på 3 olika gymnasium.

Det positiva med mig är nog att jag har väldigt lätt att lära känna människor, att jag är väldigt snäll och bryr mig mycket om folk i min omkrets.

Det dåliga är nog mina humörsvängningar, att jag ibland behandlar folk jag tycker om på fel sätt, att jag har svårt att komma över saker, har en ständig oro för att bli övergiven, och jag är väldigt provokativ.

Jag ska vara helt ärlig, jag har ett jättejobbigt humör och kan gå från glad till arg på 1 millisekund och det förstör bara för mig själv, vilket jag inte inser förrän det är försent.

Jag har fler killkompisar än tjejkompisar, kommer lättare överrens med killar för att det känns som att dom förstår mig bättre. Jag är rädd för kärleken, är rädd för att bli övergiven av folk jag älskar, vilket kan leda till att jag bryr mig om dom men visar det på fel sätt.

Jag är verkligen mig själv och jag bryr mig inte så speciellt mycket om ifall folk tycker om mig eller inte, en sak jag lovat mig själv är att aldrig ändra på mig för en annan person.

Jag har en blandad musiksmak, tycker om allt egentligen. Sabaton är ett favoritband dock!

 

Som sagt, det här är ur mitt perspektiv, jag kan inte skriva hur andra ser på mig, men det här är så jag ser på mig själv :)