i mitt sagoland tar du mig i hand igen inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen.

 Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på't men för två år sen var det vi. Jag gav dig en låt, skrev en melodi, du grät för att den var fin, du förlät min idioti. vi var en enhet, vi var singular. förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar inom mig och det brinner svagt, kommer nog alltid vara så för allt jag har påminner mig om dig och det känns, vill inte sälja sängen men älskling jag skäms när nån annan ligger i den, det blir så fel, men jag måste gå vidare för egen del det var mitt egna fel - borde gett mer men det är lätt att va efterklok - lätt att se i backspegeln och skilja rätt från fel. måste bara släppa dig innan det växer mer, men i drömmen är det vi mot dom, vi var lyckliga som vin och sång, så jag strosar till en solnedgång men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om