förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar

Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad, du gick med din nya som jag tror du har, och du såg mig nog innan jag vek av.. försökte spela cool som att allting var normalt, men i själva verket är jag kvar i mitt skal och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart. i mitt sagoland tar du mig i hand igen inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen och dom spelar våran låt som i spanien, tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den. men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte. tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte. varför kan jag inte bara ta och glömma dig? varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg? inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej.. hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig? jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt, låter pianot spela ända tills det blir kolsvart, och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats. kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att en gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm